Till den stelbenta byråkratins försvar

Det klagas ofta på byråkrati. Det är ju så enkelt att tycka att folk bara skulle använda sitt vanliga sunda förnuft. Jag har tänkt liknande tankar själv, precis som de flesta antar jag, och sådana åsikter är oftast svåra att argumentera mot. Vad då “Nej, jag tycker inte att folk borde använda sina vanliga sunda förnuft”?

Men ju mer jag tänker på det desto mer tycker jag att det byråkratin behöver är fanatiska tillskyndare. Om folk skulle använda sina “sunda förnuft” skulle det ta hus i helvete kan jag säga. (Se där, ännu ett exempel på korrekt användande av citationstecken.)

Stelbent byråkrati innebär att de som handlägger ärenden, exempelvis på Försäkringskassan, till punkt och pricka följer de regelverk som finns. De senaste åren – ja, så länge mitt unga huvud kan minnas egentligen – har en rad fall uppmärksammats där detta har orsakat individer mer eller mindre omfattande skada. Vem minns till exempel inte Fallet Annica som livade upp veckorna innan valet i höstas? Allt sunt förnuft talar för att man i vissa fall ska kunna kringgå reglerna. Medierna älskar förstås också häxjakter där man kan åberopa sunt förnuft och svartmåla såväl byråkratin som det regelverk som den stödjer sig på.

Regelverk som är dåliga ska kritiseras. Men byråkratin ska kritiseras endast om den inte gör sitt jobb – alltså om den inte följer reglerna. Hade en proteststorm flugit upp om Annica Holmquist hade fått sjukförsäkring på grund av att någon handläggare kringgått reglerna? I think not. Hade då de felaktiga reglerna ändrats? I think not. Går handläggare runt reglerna kommer våra lagstiftare undan med värdelösa regelverk, och vi får istället ett samhälle där varje enskilt fall avgörs av handläggarens godtycke och det enda man har att luta sig mot är regelverk som kan vara hur otydliga eller orättvisa som helst.

Men det finns mer. Likhet inför lagen, förutsägbarhet är till exempel saker som brukar tas upp men som jag inte tycker det är värt att orera om just här.

Vanligt sunt förnuft är inte vanligt. Folk har nog väldigt olika uppfattning om vad sunt förnuft innebär. Det är ett särdeles fluffigt begrepp. I hur många frågor man få samma svar om vad som var sunt om man frågade en vänsterpartist respektive en Sverigedemokrat? Tror ni de skulle göra samma bedömningar om de arbetade som handläggare och kunde tillämpa sitt eget sunda förnuft? Om man skulle uppmuntra en större andel sunt förnuft skulle man överlämna makt åt en hel massa anonyma tjänstemän som skulle kunna agera helt utefter eget tycke. Det skulle i sin tur kräva att deras tycke sammanföll med den linje som regeringen har beslutat om. Alltså skulle det riskera att leda till politisk likriktning och självcensur. Jag har inget till övers för varken (V) eller (SD) men deras sympatisörer måste likväl kunna ta tjänstemannajobb utan att förstöra systemet.

Stelbent byråkrati en en förutsättning för snabb ärendehantering. En kritik som riktas mot byråkrati är att den är långsam. Handläggningstider på X antal månader etc. Enda sättet att få bort den långsamma byråkratin är att göra den så stelbent att den kan automatiseras. Ju fler processer som kan skötas utan inblandning av handläggare, desto mer tid får de till att hantera de ärenden som verkligen behöver en människas uppmärksamhet.

Känner inte att jag uttömt ämnet, så jag kanske återkommer. Bite sized snacks är min devis.